Baserat på tidningsklipp och en berättelse av Eva Vestman, publicerad i studiecirkeln ”Lär känna din bygd” i Övertänger.

Margret (Döv-Greta) Andersdotter född 17 december 1863 i Orsa, yngst av 6 syskon. Föräldrarna dog snart, hemmet brann ner och syskonen skingrades. Greta fick ”socknen” ta hand om. I späda år blev hon svårt sjuk och därefter döv. Andra barn var inte snälla emot henne, hon var ju annorlunda. Som 14-åring kom hon till dövstumsinstitutet i Falun, där hon fick gå i två år. Sedan kunde socknen inte betala hennes skolgång längre; hon skulle arbeta och försörja sig själv. Under skoltiden i Falun träffade Greta sin blivande man, Karl Gustav Jernberg född 31 maj 1854 i Dådran, han var också döv, de gick i samma skola, på dövstumsinstitutet i Falun. Den 13 februari 1899 gifte de sig, de fick bostad på Labacken en bolagsgård i Yttertänqer.

Barn ville de ha, når första barnet skulle födas måste tillkallad läkare stycka barnet från henne. När det var dags för nästa barn ville inte läkaren assistera, han skickade henne till allmänna BB i Stockholm. Först hästskjuts ”troligen” till Linghed därifrån tåg till Stockholm. När hon for hem från BB med flickan, hamnade hon i Lingbo, på något VIS hade man tagit fel på stationerna Lingbo och Linghed. Greta med flickebarnet fick ligga över natten hos stinsen i Lingbo, men hem kom hon så småningom, med dottern Märta.

En resa till gjorde hon till Stockholm och BB, men det barnet dog. När fjärde barnet skulle födas hann hon inte resa, det gick bra ändå, sa dottern Eva föddes hemma. Karl Jernberg arbetade i smedjan på Dådran, 1878 när Dådrans Bruk köptes av Kopparbergs och Hofors Bolag lades smedjan ner. Jernberg fick då flytta till bolagets smedja på Alhusnäset i Yttertänger.

När bolaget upphörde med driften av smedjan på Alhusnäset i slutet av 1910 talet, blev Jernberg skogsarbetare. Hans första skogsarbete var i ett vältarlag, som strölade och märkte virke, Jernberg hade nog inte krafter för detta tunga lagarbete, så han fick övergå till kolvedhuggning.

En dag när han höll på med kolvedhuggning råkade han falla och skada sig invärtes så illa, att han senare avled. Han lyckades La sig hem från skogen, till kal lad läkare kunde Ingenting göra, utan ordinerade omedelbart införande Lill Falu lasarett. Olyckan hände den 30 augusti 1912, då fanns endast ett fåtal bilar i Enviken, man lyckades få tag på en bil, men Jernberg dog under färden till lasarettet. Bråck är i dödboken av läkaren angiven dödsorsak.

Den avlidnes änka Greta Jernberg uppvaktade bolaget med en begäran om begravningshjälp. Hon fick till svar att endast den summa på kr.6,50; som maken hade innestående kunde utbetalas. Härmed fick änkan vara belåten. Hon med sina två barn fick bo kvar på Labacken.

Efter makens begravning höll Greta Jernberg auktion på en del bohag för att få pengar. Så blev det att gå ut på dagsverken för att tjäna en slant. Det var kalla tvättstugor och sjöisar att klappa tvätten på, kjolen kunde stå som en krinolin av is. En gång när hon kom hem hade hon halkat och brutit armen. Dottern Märta mindes när modern en jul drog en kälke och tiggde mat hos bönderna. Att hon orkade leva!

Det var den 6 juni 1917, en dallrande varm sommardag. Det blåste friskt i de fåtal flaggor som markerade att det var Sveriges nationaldag. I byn gick allt sin gilla gång. På Labacken bodde fyra familjer, däribland Greta Jernberg med två barn. Plötsligt i den lugna förmiddagstimmen gick ropet: ”Elden är lös!” Så blev Döv-Greta åter hemlös.

Greta med barnen fick flytta till herrgårdens brygghusvind, ett rum med en spis på fyra ben, en bänk till bord och en säng som tidigare stått en skogskoja. Barnen kom ut och kunde försörja sig själva. Greta fick det bättre. Aldrig hördes hon klaga under de svåra åren. Hon var jämt glad och tacksam. Hennes högtidsstunder var när hon fick resa till staden, ta nattvarden och träffa andra döva. Fri resa och uppehälle i tre dagar.

De sista åren fick Greta god omvårdnad hos döttrarna, först hos dottern Märta och de sista 5 åren av sin levnad hos dottern Eva. Greta Jernberg avled 1949 i en ålder av 86 år.