2025-06-11, 18.00 Hedenborg, Svärdsjö, Öppet föreningsmöte Mötet inleds med, att Cantina del Re serverar lasagne. Kaffe & kaka ingår under pausen till priset 225:- (kort eller swish på plats). Natur- o kulturguiden Aulis Syväjärvi berättar om de svenska finnskogarnas utbredning, den säregna svedjekulturen och migrationen till de svenska ödeskogarna under 1600-talet. Information från föreningen.
2025-07-23 Under Bymella vid Locksjön och Pankfors:
10.00 Pankfors (skylt mellan Rimsbo – Locksjön) Per Larsson guidar vid lämningarna av sågverksorten, 750 m avstånd i terrängen. Medtag fika! Stövlar rekommenderas.
12.30 Locksjön (mellan Rimsbo – Jansbo) Visning av rökstugan med eld i ugnen. Upplev Finnskogen (Mia o Ingrid) serverar viltwook för 120 kr. Sångerskan Boel Nihlman och berättaren Lars Rundqvist framför Dan Andersson-programmet ”Omkring tiggarn från Luossa”.
2025-07-26, 14.00 Högbacken, nära Rickebo. Skyltar visar vägen från Rickebovägen. Upplev Finnskogen (Mia o Ingrid) berättar om Karin Hägers uppväxt och liv som torparhustru på det avlägsna torparstället på finnskogen. Karin blev farmor till historikern Olle Häger.
2025-08-17, 10.00Locksjön Ängsslåtter vid rökstugan, föreningen bjuder på förtäring (Upplev Finnskogen), medtag gärna räfsa, sekatör el. röjsåg (3-kantklinga el. trimmer), info 070-569 26 90
2025-08-23, 11.00 Vittsjön (vid vägskälet) Guidad vandring c:a 6 km. Medtag fika! Kängor rekommenderas, guide: Henrik Strandberg 070-391 32 71
Jag guidar dig genom 400 års historia på finnskogen med besök på intressanta platser och spännande berättelser om dem som bodde här. Fansen med lämningar av finnbosättning från 1600-talet. Pankfors, sågverksbyn som försvann och avslut i vackra Locksjön med sin nyuppförda rökstuga. Där har ni möjlighet att övernatta.
Datum: 18/6 finnskogen i midsommartid, start kl.18. Den 5/7, 27/7 och 4/8 start 10.30. Andra datum på förfrågan!
För info och bokning: inglar@live.se eller 070-6352801
Besök gärna @upplevfinnskogen på Instagram och Facebook för mer info!
Vi inbjuder till samverkansträff onsdag 9 oktober kl. 18.00 på Jädraås Folkets Hus
Mötet inleds med, att Kjellas Mack (restaurang) serverar fläskfilé med svampsås till priset 200:- (gärna swish på plats).
Berättarföreställning om Dan Anderssons farmor Anna-Stina Knas, Kvinnan i Bränntjärn, änka med fem barn, som blir uppsagd från sitt rökpörte. Dan Anderssons barnbarn Maria Sedell berättare, Andreas Jacobsson cello.
Kaffepaus under föreställningen (ingår i priset).
Information från föreningen och laget runt hur säsongen har varit för verksamheterna.
Baserat på tidningsklipp och en berättelse av Eva Vestman, publicerad i studiecirkeln ”Lär känna din bygd” i Övertänger.
Margret (Döv-Greta) Andersdotter född 17 december 1863 i Orsa, yngst av 6 syskon. Föräldrarna dog snart, hemmet brann ner och syskonen skingrades. Greta fick ”socknen” ta hand om. I späda år blev hon svårt sjuk och därefter döv. Andra barn var inte snälla emot henne, hon var ju annorlunda. Som 14-åring kom hon till dövstumsinstitutet i Falun, där hon fick gå i två år. Sedan kunde socknen inte betala hennes skolgång längre; hon skulle arbeta och försörja sig själv. Under skoltiden i Falun träffade Greta sin blivande man, Karl Gustav Jernberg född 31 maj 1854 i Dådran, han var också döv, de gick i samma skola, på dövstumsinstitutet i Falun. Den 13 februari 1899 gifte de sig, de fick bostad på Labacken en bolagsgård i Yttertänqer.
Barn ville de ha, når första barnet skulle födas måste tillkallad läkare stycka barnet från henne. När det var dags för nästa barn ville inte läkaren assistera, han skickade henne till allmänna BB i Stockholm. Först hästskjuts ”troligen” till Linghed därifrån tåg till Stockholm. När hon for hem från BB med flickan, hamnade hon i Lingbo, på något VIS hade man tagit fel på stationerna Lingbo och Linghed. Greta med flickebarnet fick ligga över natten hos stinsen i Lingbo, men hem kom hon så småningom, med dottern Märta.
En resa till gjorde hon till Stockholm och BB, men det barnet dog. När fjärde barnet skulle födas hann hon inte resa, det gick bra ändå, sa dottern Eva föddes hemma. Karl Jernberg arbetade i smedjan på Dådran, 1878 när Dådrans Bruk köptes av Kopparbergs och Hofors Bolag lades smedjan ner. Jernberg fick då flytta till bolagets smedja på Alhusnäset i Yttertänger.
När bolaget upphörde med driften av smedjan på Alhusnäset i slutet av 1910 talet, blev Jernberg skogsarbetare. Hans första skogsarbete var i ett vältarlag, som strölade och märkte virke, Jernberg hade nog inte krafter för detta tunga lagarbete, så han fick övergå till kolvedhuggning.
En dag när han höll på med kolvedhuggning råkade han falla och skada sig invärtes så illa, att han senare avled. Han lyckades La sig hem från skogen, till kal lad läkare kunde Ingenting göra, utan ordinerade omedelbart införande Lill Falu lasarett. Olyckan hände den 30 augusti 1912, då fanns endast ett fåtal bilar i Enviken, man lyckades få tag på en bil, men Jernberg dog under färden till lasarettet. Bråck är i dödboken av läkaren angiven dödsorsak.
Den avlidnes änka Greta Jernberg uppvaktade bolaget med en begäran om begravningshjälp. Hon fick till svar att endast den summa på kr.6,50; som maken hade innestående kunde utbetalas. Härmed fick änkan vara belåten. Hon med sina två barn fick bo kvar på Labacken.
Efter makens begravning höll Greta Jernberg auktion på en del bohag för att få pengar. Så blev det att gå ut på dagsverken för att tjäna en slant. Det var kalla tvättstugor och sjöisar att klappa tvätten på, kjolen kunde stå som en krinolin av is. En gång när hon kom hem hade hon halkat och brutit armen. Dottern Märta mindes när modern en jul drog en kälke och tiggde mat hos bönderna. Att hon orkade leva!
Det var den 6 juni 1917, en dallrande varm sommardag. Det blåste friskt i de fåtal flaggor som markerade att det var Sveriges nationaldag. I byn gick allt sin gilla gång. På Labacken bodde fyra familjer, däribland Greta Jernberg med två barn. Plötsligt i den lugna förmiddagstimmen gick ropet: ”Elden är lös!” Så blev Döv-Greta åter hemlös.
Greta med barnen fick flytta till herrgårdens brygghusvind, ett rum med en spis på fyra ben, en bänk till bord och en säng som tidigare stått en skogskoja. Barnen kom ut och kunde försörja sig själva. Greta fick det bättre. Aldrig hördes hon klaga under de svåra åren. Hon var jämt glad och tacksam. Hennes högtidsstunder var när hon fick resa till staden, ta nattvarden och träffa andra döva. Fri resa och uppehälle i tre dagar.
De sista åren fick Greta god omvårdnad hos döttrarna, först hos dottern Märta och de sista 5 åren av sin levnad hos dottern Eva. Greta Jernberg avled 1949 i en ålder av 86 år.
2024-06-12 18.00 Gläntan, Mållongstad vid Rv 50, Öppet föreningsmöte
Mötet inleds med servering av fläskkarré o potatisgratäng. Kaffe & sommartårta ingår under pausen till priset 230:- (helst swish på plats). Biosfärområde Voxnadalen, som berör Finnskogen, berättar om sin verksamhet.
Kaffepaus
Christer Stenberg underhåller med visor och historier
2024-07-24 Under Bymella vid Locksjön och Pankfors:
10.00 Pankfors (skylt mellan Rimsbo – Locksjön). Per Larsson guidar vid lämningarna av sågverksorten, 750 m avstånd i terrängen. Medtag fika! Stövlar rekommenderas.
12.30 Locksjön (mellan Rimsbo – Jansbo), Visning av rökstugan med eld i ugnen. Friluftskocken Stefan Lundgren serverar lokalproducerad utomhusmat för 120 kr. Upplev Finnskogen (Mia & Ingrid) framför Berättelsen om Erika (Sjöberg som bosatte sig med Tomtas-August i Locksjön på 1910-talet). Väletablerade Dan Andersson-trubaduren Gunnar Ekman (med koppling till Katrineberg) underhåller.
Furumo är en bosättning med två torpställen: Edlunds och Karlboms mellan Svabensverk och Skålsjön på Alfta Finnskog. Vår släktgård Edlunds är en ruin, medan Karlboms är bevarat som väl nyttjat fritidshus. Odlingsmarkerna var tegar på fet myrjord men med förmodligen frostkänsligt lågt läge. Potatislanden återfinns uppe på berget Sittronaberg.
Den 84-åriga Kristin Edlund försvann 1947 i samband med lingonplockning. Till saken hör, att hon var krokryggig och hade dålig överblick över terrängen. Det mobiliserades skallgång, och den legendariske flygaren Arenberg gick upp från sjön Hämmen vid Svabensverk med sitt sjö-flygplan. -Men Kristin gömde sig då, för hon hade aldrig sett sådan jättefågel! Första natten hade hon hört koskällorna i skogen på kvällen. Hon var borta i två nätter, innan Källbo-Erik Jonsson (känd för sina näverlurar) fann henne, när han skulle tvätta sig och hämta vatten vid bäcken till Åmätekojan vid Häsberget den 9 september. Det var skymning, så han hade litet bråttom. Han sjöng, när han sprang på myren och tycktes höra någon ropa, men tänkte inte vidare på detta. När han gick åter mot kojan hörde han någon, som ropade igen och tänkte, att det är nog pojkarna vid kojan. Så ropade det igen, och han stannade och såg sig omkring. Han fick då syn på en gammal krokig gumma ute på myren. Han gick då fram till henne och frågade, var hon var ifrån. Hon sa att hon var från Furumo. Hon lotsades till kojan. Grabbarna fick in gumman i kojan och gav henne kaffe och smörgås. Conny Lindqvist, Erik Jonsson (från Skräddrabo) och Källbo-Erik beslöt då att springa till Furumo för att tala om, var Kristin befann sig. Torvald Hansson lämnades kvar i kojan med uppgift att inte släppa iväg Kristin. Man luffade iväg med kurs emot Furumo, som man trodde… De hade två ficklampor. Till råga på allt började det att duggregna – enda regnet under hela hösten. De sprang tills ficklamporna började att bli dåliga. Då var klockan två på natten. De konstaterade, att de var vilse, så de gjorde upp en eld för att värma sig. De var tvungna att invänta morgonljuset. Halv fem på morgonen gav de sig av och kom fram till en ganska stor gångstig. Kvart i sex på morgonen var de framme i Furumo. – Det blev en stor glädje, när det slutade så lyckligt…
Filip Nord från Norra Flät var en av de sex man som följde med till Häsberget för att hämta Kristin. De hade gjort i ordning en bår av kläder. Källbo-Erik hade sagt, att han trodde, att ”kroken” (Kristin) var ”själva fan”, när han fått syn på henne. Filip, som kände Kristin, hade sagt åt henne, att hon skulle se, så skulle det gå som ett hardrev genom skogen! -Hon svarade: ”Ja, hem!” och iväg bar det. Kristin kunde lokalisera sig hela vägen hem. Den mobiliserade militären hann aldrig komma ut i skogen.
