(från Ljusnan och Utomhertenbladet Nr 62 juni 2010)

För en tid sedan berättade jag ett minne från 1948 för Malena Hilding. Hon tyckte att jag skulle skriva ner detta så att det kunde tryckas i Ljusnan. Det var jag inget vidare pigg på, för jag vill inte bli någon berömd författare som får Nobelpris och måste köpa frack.

Men så här berättade jag för Malena.
År 1948 högg jag kolved i Sjösveden tillsammans med Georgs pöjkarne, Helge och Henning Svensson i Gustafsfors. Vi bodde i en låd-artad boning vid utloppet av Häsbosjön. Belysningen i denna låda bestod av en lampa som eldades med rödsprit. 

Två fredagskvällar fick vi sitta i mörkret och tjura. Georgs-Henning hade druckit upp bränslet. Denna Henning hade hört talas om att rödspriten kunde renas om man silade den genom en limpa.

När brödransoneringen upphörde den första oktober 1948 köpte Henning en limpa i den affär som då fanns i Sjösveden. Jag blev assistent och band fast brödet vid ett bordsben med ett snöre som av en tillfällighet låg på golvet. En tratt placerades längst upp och genom den skvättade Henning i en halv liter rödsprit. Fast det tog en enorm tid. Limpan sög i sig hela halvlitern.

Inte en droppe kom i karotten under.

Varje kväll brukade en hund komma till oss som vi matade med vår torftiga föda. Henning kastade ut limpan till hunden. Jycken kom aldrig mer tillbaka.

Henry-Govert Eriksson
Åsveden