Min farmors mor Furumo-Kristin

Furumo är en bosättning med två torpställen: Edlunds och Karlboms mellan Svabensverk och Skålsjön på Alfta Finnskog. Vår släktgård Edlunds är en ruin, medan Karlboms är bevarat som väl nyttjat fritidshus. Odlingsmarkerna var tegar på fet myrjord men med förmodligen frostkänsligt lågt läge. Potatislanden återfinns uppe på berget Sittronaberg.

Den 84-åriga Kristin Edlund försvann 1947 i samband med lingonplockning. Till saken hör, att hon var krokryggig och hade dålig överblick över terrängen. Det mobiliserades skallgång, och den legendariske flygaren Arenberg gick upp från sjön Hämmen vid Svabensverk med sitt sjö-flygplan. -Men Kristin gömde sig då, för hon hade aldrig sett sådan jättefågel! Första natten hade hon hört koskällorna i skogen på kvällen. Hon var borta i två nätter, innan Källbo-Erik Jonsson (känd för sina näverlurar) fann henne, när han skulle tvätta sig och hämta vatten vid bäcken till Åmätekojan vid Häsberget den 9 september. Det var skymning, så han hade litet bråttom. Han sjöng, när han sprang på myren och tycktes höra någon ropa, men tänkte inte vidare på detta. När han gick åter mot kojan hörde han någon, som ropade igen och tänkte, att det är nog pojkarna vid kojan. Så ropade det igen, och han stannade och såg sig omkring. Han fick då syn på en gammal krokig gumma ute på myren. Han gick då fram till henne och frågade, var hon var ifrån. Hon sa att hon var från Furumo. Hon lotsades till kojan. Grabbarna fick in gumman i kojan och gav henne kaffe och smörgås. Conny Lindqvist, Erik Jonsson (från Skräddrabo) och Källbo-Erik beslöt då att springa till Furumo för att tala om, var Kristin befann sig. Torvald Hansson lämnades kvar i kojan med uppgift att inte släppa iväg Kristin. Man luffade iväg med kurs emot Furumo, som man trodde… De hade två ficklampor. Till råga på allt började det att duggregna – enda regnet under hela hösten. De sprang tills ficklamporna började att bli dåliga. Då var klockan två på natten. De konstaterade, att de var vilse, så de gjorde upp en eld för att värma sig. De var tvungna att invänta morgonljuset. Halv fem på morgonen gav de sig av och kom fram till en ganska stor gångstig. Kvart i sex på morgonen var de framme i Furumo. – Det blev en stor glädje, när det slutade så lyckligt…

Filip Nord från Norra Flät var en av de sex man som följde med till Häsberget för att hämta Kristin. De hade gjort i ordning en bår av kläder. Källbo-Erik hade sagt, att han trodde, att ”kroken” (Kristin) var ”själva fan”, när han fått syn på henne. Filip, som kände Kristin, hade sagt åt henne, att hon skulle se, så skulle det gå som ett hardrev genom skogen! -Hon svarade: ”Ja, hem!” och iväg bar det. Kristin kunde lokalisera sig hela vägen hem. Den mobiliserade militären hann aldrig komma ut i skogen.

Maths Östberg